Att kalla någon för tjock eller tjockis kan utgöra brottet förolämpning enligt 5 kap. 3 § brottsbalken. […] den som uttalar sig nedsättande eller som förödmjukar en annan person kan göra sig skyldig till förolämpning.
Så skriver Lawline som svar på frågan om det är brottsligt att kalla någon för tjock. Med brasklappen att det kan ”bero på om ditt syfte är att kränka”.
Jag tycker att detta väl speglar hur vi i allmänhet ser på ordet. Det är ett nedsättande, förolämpande och kränkande adjektiv. Kanske till och med olagligt!
En tjock bok eller en tjock tjej – är ordet lika inför lagen?
Jag blir förvånad av att du kan hamna i klammeri med rättvisan genom att använda en beskrivande term. Personligen likställer jag att säga tjock med att säga att någon är lång eller brunett. Och om det handlar om avsikten kan man väll i princip säga vad som helst med så syrlig ton att det låter som en kränkning. Varför lyder inte frågan till Lawline ”är det brottsligt att kalla någon kort?”.
Det handlar såklart om vad vi lägger i ordets betydelse. Dess konnotationer. Egentligen beskriver det bara något som är brett i förhållande till längden. Exemplet ”en tjock bok” har en neutral konnotation, medan ”en tjock tjej” har en negativ konnotation. Det inte känns riktigt lika bra att säga, för de allra flesta.
”Jag är tjock”
Men! Min fasta ståndpunkt är att språket är en viktig del i självacceptans och kroppspositivitet. Så länge vi ser ordet tjock som fult – ser vi även innebörden som ful.
När jag beskriver mig själv som jag tjock möts jag ofta av ”neeej, du är inte tjock” eller ”säg inte så om dig själv”. Jag skulle nästan vilja gå så långt som att säga att det är den inneboende fettfobin som talar… Men jag låter det vara osagt.
De som reagerar skulle säkert mycket hellre se att jag använder ett mjukare, mindre laddat ord. Som mullig, rund eller kruvig. Men vad är skillnaden egentligen? Det betyder ju samma sak. Det är ett adjektiv som beskriver en persons kroppsstorlek. That’s it.
Genom att använda ordet för att beskriva en persons kroppsstorlek utan att lägga någon värdering i det, kan vi normalisera det. Och ta makten från de som använder det på ett negativt sätt. Detta minskar i sin tur stigmat och skammen kring att vara just tjock.
Undantagen som bekräftar regeln
Det finns nyanser, som med allt annat. Det såklart viktigt att vara medveten om sammanhanget och hur begreppet kan uppfattas av andra. Bara för jag har kommit till en punkt då jag inte längre reagerar illa, betyder inte det att alla är där riktigt ännu.
Personligen är jag till exempel försiktig med att beskriva andra som tjocka, om jag inte vet att det är en term de själva är bekväma med. Men, det händer. Och då gör jag allt för att det ska framgå att jag beskriver någon som tjock på ett positivt eller högst neutralt sätt. Jag försöker ju trots allt bidra till normaliseringen, på ett respektfullt sätt.
Hur känner du kring att använda ordet tjock för att beskriva någon annan eller dig själv?
så intressant och bra skrivet! väcker tankar
så kul att du tycker det! Tack, blir glad!