Sy och slöjd

Sytips för nybörjare – en bokrekommendation

Om du är sugen på att börja sy kläder men tycker det är svårt att komma igång, vill jag rekommendera boken Zero waste-mönster av Birgitta Helmersson. Den fokuserar på hur du kan sy kläder på ett enkelt sätt, utan svinn. Ett sytips för nybörjare!

En hand håller upp boken Zero waste-mönster, som är perfekt för nybörjare.

Ett av mina mål denna sommaren var att sy mer. Ofta är det väldigt kul i tanken. Jag låter fantasin flöda fritt och vipps så ska jag designa en hel en klädkollektion som ska debutera under Copenhagen Fashion Week. Men sen, när det väl är dags att rita av de psalmbladstunna mönstren, som bara glider runt ovanpå tygstycket, och klippa noga efter de knappt urskiljbara kritsträcken brukar inspirationen avta något…

Det var just detta som fick mig att se stor potential i syboken Zero waste-möster av Birgitta Helmersson.

5 anledningar till att Zero waste-möster är så bra

Det finns flera anledningar till att boken visade sig vara ett lyckat inköp. Den innehåller många bra sytips för nybörjare och passar utmärkt till den som vill komma igång med att sy kläder.

1. Allt tyg används

Det kanske goes without saying. Men jag säger det ändå.

Bokens mönster ritas upp som ett pussel på din tygbit, vars storlek i sin tur baseras på storleken det slutgiltiga plagget ska ha. Varje centimeter kommer till användning och således blir det inget svinn.

Skönt i själen och i plånboken. Svinnsmart, som Birgitta själv beskriver det.

Bilden visar en uppslagen sida ur boken.

Med linjal och penna måttar du upp bitarna du ska klippa, vilket innebär att du helt slipper slirigt mönsterpapper.

2. Inkluderande storlekar

På tal om storlek. Något jag verkligen tycker om med Zero waste-möster är att det inte tummats på inkluderingen. Vilket jag annars upplever som ganska vanligt, med hållbarhet och småskalighet som ursäkt.

”Jag är egenföretagare, därför kan jag bara producera storlek XS-M”.

Men när jag slog upp boken och såg att mönstren Birgitta konstruerat finns i upp till storlek 6XL blev jag glad. Att sy är och ska vara en hobby för alla.

OBS! En sak jag vill passa på att nämna är att jag tycker att storleksguiden i boken är lite off. Jag har själv måttat mig fram till en specifik storlek med hjälp av guiden, för att sen sluta upp med ett alldeles för stort plagg. Hellre det än tvärt om, antar jag. Men mitt tips till dig är att välja en storlek mindre än den guiden rekommenderar.

3. Olika svårighetsgrad

Boken bygger på 5 bas-mönster. T-shirt, kjol, linne, skjorta och byxor. Alla dessa plagg är enkla och relativt snabba syprojekt. Sen tillkommer ytterligare variationer av bas-mönstren, i olika svårighetsgrad. T-shirten kan bli en collage-tröja och kjolen en klänning, och så vidare.

Och mitt tips, från en nybörjare till en annan, är att börja med basplaggen och jobba upp ditt självförtroendet. När du väl bemästrat de kan bokens plagg justeras och omdesignas i oändlighet.

4. Second hand-tyger

Att köpa tyger second hand kan man visserligen göra oavsett vilket mönster man använder. Men boken uppmuntrar oss verkligen att tänka hållbart all the way. Från mönsterkonstruktion till tygkonsumtion.

I skrivande stund har jag sytt två av bokens 15 plagg. Varav ett är ett par byxor, av gamla bomullsgardiner inköpa just second hand.

5. Uppskatta kläder

Som du förstått vid detta laget genomsyras boken av ett hållbarhetstänk.

Ett av dess budskap är att om du syr kläder själv får du en annan uppskattning för dem. Såklart för de plagg du själv producerat. Men kanske även för de du köper, som någon annan, i en annan del av världen skapat.

Jag gillar den filosofin.


Kroppen

Om att säga tjock

Att kalla någon för tjock eller tjockis kan utgöra brottet förolämpning enligt 5 kap. 3 § brottsbalken. […] den som uttalar sig nedsättande eller som förödmjukar en annan person kan göra sig skyldig till förolämpning.

Så skriver Lawline som svar på frågan om det är brottsligt att kalla någon för tjock. Med brasklappen att det kan ”bero på om ditt syfte är att kränka”.

Jag tycker att detta väl speglar hur vi i allmänhet ser på ordet. Det är ett nedsättande, förolämpande och kränkande adjektiv. Kanske till och med olagligt!  

Bild på tjej som badar. Hon har en tjock mage.

En tjock bok eller en tjock tjej – är ordet lika inför lagen?

Jag blir förvånad av att du kan hamna i klammeri med rättvisan genom att använda en beskrivande term. Personligen likställer jag att säga tjock med att säga att någon är lång eller brunett. Och om det handlar om avsikten kan man väll i princip säga vad som helst med så syrlig ton att det låter som en kränkning. Varför lyder inte frågan till Lawline ”är det brottsligt att kalla någon kort?”.

Det handlar såklart om vad vi lägger i ordets betydelse. Dess konnotationer. Egentligen beskriver det bara något som är brett i förhållande till längden. Exemplet ”en tjock bok” har en neutral konnotation, medan ”en tjock tjej” har en negativ konnotation. Det inte känns riktigt lika bra att säga, för de allra flesta.

”Jag är tjock”

Men! Min fasta ståndpunkt är att språket är en viktig del i självacceptans och kroppspositivitet. Så länge vi ser ordet tjock som fult – ser vi även innebörden som ful.

När jag beskriver mig själv som jag tjock möts jag ofta av ”neeej, du är inte tjock” eller ”säg inte så om dig själv”. Jag skulle nästan vilja gå så långt som att säga att det är den inneboende fettfobin som talar… Men jag låter det vara osagt.

De som reagerar skulle säkert mycket hellre se att jag använder ett mjukare, mindre laddat ord. Som mullig, rund eller kruvig. Men vad är skillnaden egentligen? Det betyder ju samma sak. Det är ett adjektiv som beskriver en persons kroppsstorlek. That’s it.  

Genom att använda ordet för att beskriva en persons kroppsstorlek utan att lägga någon värdering i det, kan vi normalisera det. Och ta makten från de som använder det på ett negativt sätt. Detta minskar i sin tur stigmat och skammen kring att vara just tjock.

Undantagen som bekräftar regeln

Det finns nyanser, som med allt annat. Det såklart viktigt att vara medveten om sammanhanget och hur begreppet kan uppfattas av andra. Bara för jag har kommit till en punkt då jag inte längre reagerar illa, betyder inte det att alla är där riktigt ännu.

Personligen är jag till exempel försiktig med att beskriva andra som tjocka, om jag inte vet att det är en term de själva är bekväma med. Men, det händer. Och då gör jag allt för att det ska framgå att jag beskriver någon som tjock på ett positivt eller högst neutralt sätt. Jag försöker ju trots allt bidra till normaliseringen, på ett respektfullt sätt.

Hur känner du kring att använda ordet tjock för att beskriva någon annan eller dig själv?

En tjej tar en selfie i en hiss. Hon har en rosa klänning och hennes tjocka mage syns i den.

Personlig stil

Hur gamla outfits hjälper dig att hitta din personliga stil

Gamla outfits jag gillade förr men ratar idag är (tyvärr) påminnelse om att jag inte hittat en personlig stil. Ännu.

En tanke slog mig idag, när jag mindes en outfit jag bar för typ ett år sen. Den var inte ful egentligen. En grå kavaj, en svart klänning och ett stort guldigt hjärta i ett snöre om halsen. Men, något med looken får mig ändå att må dåligt när jag tänker på den.

Cringe, liksom.

Gamla looks jag inte skulle bära idag. Tyvärr finns det inga bilder på ovan nämnda kavaj-look (av förklarliga skäl), men dessa fungerar lika bra som exempel.

Varför mår vi dåligt av att se gamla outfits vi burit?

Eller vi och vi. Jag antar att det inte bara är jag?

Först vill jag vara väldigt tydlig med att det inte över huvud taget har att göra med hur jag eller min kropp ser ut. Utan det handlar bara om kläder och accessoarer.

Dessa gamla (fula) looks blir liksom en påminnelse om att jag inte har en personlig stil.

En personlig stil för mig är något man arbetat fram under livets gång, som är bestående över tid och som säger något om vem just jag är. I motsats till den personliga stilen finner du den ”opersonliga”, antar jag. Den är styrd av trender och micro-trender och innebär inte sällan en ny stil varje kvartal. Den kommer utifrån och in, inte inifrån och ut.

Och såklart strävar jag efter att hitta en personlig stil. Då blir att se tillbaka på en outfit som inte ens är ett år gammal och känna usch en påminnelse om att jag ännu inte nått dit. Inte ens efter eviga scrolltimmar på Pinterest, otaliga inköp av modemagasin och daglig reflektion över den egna garderoben.

Jag är för trendkänslig helt enkelt. Jag känner mig typ som Micro Trend Final Boss.

Ännu fler gamla looks jag inte skulle bära idag. Åtminstone inte stylade såhär.

Nyckeln till att hitta en personlig stil

Men, det finns något motsägelsefullt här. Hur kan man hitta sin personliga stil om man inte testar sig fram?

Jag håller med den fiktiva frågeställaren. Det kan man nog inte. Om målet är att uppnå en personlig stil är det bra att experimentera. Kanske till och med avgörande. Men det måste också efterföljas av reflektion och utvärdering. Hur ska du veta var du gillar, och på så vis hitta pusselbitarna till den personliga stilen, om du inte funderar över vad du vill fortsätta bära och vad som inte passar dig?

Nu när jag själv nu gjort en utvärdering och scrollat mig igenom mina gamla bilder hittar jag inte bara usch-looks, utan även sånna jag faktiskt skulle ha på mig idag. Det får mig att fundera över vad det är med dem jag gillar. Plaggen i sig, stilen eller känslan? Vad och hur kan jag ta det med mig när jag fortsätter mejsla ut en personlig stil?

Gamla outfits jag skulle bära även idag. Och faktiskt bär idag.

Känner du inte alls igen dig i den ickiga känslan som är utgångspunkten för inlägget är du kanske redan i mål. Grattis!

Hur känner du när du ser dina gamla outfits? Om du känner att du har hittat din egen stil, har den alltid vart samma eller har den varierat över tid? Eller är du som jag – på väg?

Följ bloggen på Bloglovin


Klädvård

Tvätta kläder: En ren miljöbov

Hur ofta tvättar du kläder? De flesta av oss tvättar allt för ofta. Vi har gått från att tvätta för överlevnad, till att tvätta för att uppnå social acceptans på bekostnad av miljön.

AI-genererad bild.

I takt med att vi tvättar mer och mer, ökar såklart även utsläppen från tvätt. Inte ens teknikens raska utveckling, med maskiner som blir smartare och mer miljövänliga, hinner ikapp.

Globalt beräknas 16-35 % av utsläppen av mikroplaster komma ifrån tvätt av syntetiska material (ännu en anledning att undvika polyester). Dessutom kostar det energi och vatten och tvättmedel bidrar till övergödning. Dina kläder slits även onödigt snabbt om de tvättas för ofta.

Du hör ju, anledningarna att inte tvätta kläder är många. Speciellt för den som identifierar sig som miljövän.  

Men, varför tvättar vi så mycket?

Anledningen till att jag kände för att skriva om detta är att jag nyss läste om en ny studie. Den visar att även om vi gärna vill se oss själva som miljökämpar som bidrar positivt till miljön, vinner vår rädsla för att vara äckliga när det kommer till hur snabbt våra kläder hamnar i tvättkorgen.

Behovet av att känna sig ren och fräsch härstammar både ifrån driften att undvika bakterier och smittor, och ifrån viljan att passa in i gruppen. Varav det senare kanske har mest relevans i nutid. Risken att någon tycker att jag luktar svett och börjar undvika mig känns större än att jag ska få en obotlig infektion från min fläckiga skjorta… Oavsett så handlar det om överlevnadsinstinkt.

Och när vi då står i valet och kvalet, to wash or not to wash, är instinkterna starkare än hållbarhetstänket.

Gör detta istället!

Istället för att utgå ifrån en känsla av ”alla andra tvättar sina kläder efter en användning” eller en falsk bild av att dina plagg blir genuint smutsiga efter så kort tid – använd dina sinnen. Man kan allt som oftast lukta sig till eller se huruvida en tvätt behövs.

Om det är att fräscha upp plagget efter en användning som är syftet kan du istället vädra det. Och om det handlar om fläckar, testa först att punktbehandla. Eller testa något av dessa tips på hur du får bort lukt från kläder.

När du oundvikligen väl startar din tvättmaskin, så kan du faktiskt tvätta i ganska kalla temperaturer. Tydligen blir det inte renare eller mindre bakterier när du tvättar i 60 grader, istället för endast 40. Så, spara lite energi och tvätta kallt vettja!

Med det sagt, förespråkar jag såklart en sund balans. Tvätta kläder så ofta du känner att du behöver, men tänk ett extra varv innan du av bara vana slänger din t-shirt i tvättkorgen!


Tankar

Aesthetic movies: 5 filmer att se för att öka kreativiteten

Ibland kan det vara svårt med skapandet. Oavsett om det rör sig om att skriva ett blogginlägg, planera en outfit eller ta en fin bild till sociala medier kan det komma perioder i livet då gnistan inte finns där. När jag vill få inspiration eller öka kreativiteten brukar jag scrolla på Pinterest, fika på stan och se på folk och, inte minst, kolla på film.

5 filmer att se för att få inspiration och öka din kreativitet

Listan består av vad jag skulle kalla högst ”aesthetic movies”. Även om den kategoriseringen såklart är ytterst individuell, vill jag tipsa om filmer som jag anser är fantastisk fina att se på. Handlingen kan variera i genre. Gemensamt för alla filmer är dock att miljön, kostymeringen, ljussättningen, filmningen, you name it, är så vacker så att man känner sig peppad, inspirerad och kreativ när eftertexterna börjar rulla.

1. A Bigger Splash (2015)

A Bigger Splash kategoriseras som en drama och triller. Och i min bok kategoriseras den även som en lite gömd/glömd pärla.

Den utspelar på en liten ö utanför Italiens kust. Där en rockstjärna vilar upp sig efter en operation som gjort att hon tappat rösten, tillsammans med hennes partner. De njuter av en lugn semester, tills en gammal vän och hans dotter dyker upp utan förvarning. Då utbryter dramat som präglas av svartsjuka och passion.

Denna filmen sätter jag på varje gång jag vill drömma mig bort, känna mig inspirerad och öka kreativiteten. Jag rekommenderar den inte så mycket för handlingen, som för hur vacker den är att se på. A Bigger Splash är en bra och intressant dramafilm, men den rör sig långsamt. Det gör inget. Miljöerna får en att vilja ta sitt pick och pack, flytta till varmare breddgrader och leva ett långsammare liv. Och kostymeringen likaså.

Regissören är Luca Guadagnino, som kanske är mer känd för att ha gjort Call me by your name (2017) som hyllades av exakt samma aesthetic-anledning.

2. The Talented Mr. Ripley (1999)

Detta är en av de bästa filmerna jag vet. Det finns inget bättre än en psykologisk triller.

Filmen handlar om att en förmögen man skickar unge Tom Ripley till Italien, där ska han övertyga mannens bortskämda son komma tillbaka till USA. Redan tidigt under resan börjar Tom bygga ett nät av lögner, som bara blir trassligare och trassligare… Jag kommer inte säga mer!

Även The Talented Mr. Ripley sticker ut på grund av de magiskt fina miljöerna. Den utspelar sig i en liten Italiensk by vid kusten, i Venedig och San Remo. Du hör ju! Ytterligare, så utspelar den sig under 1950-talet, vilket gör att, inte minst modet men också bilarna och inredningen är så klassiskt vacker.

Den är alltså både riktigt spännande och fin. Tips, tips, tips.

3. Saltburn (2023)

Om du inte bor under en sten har du hört om Saltburn. Även den en psykologisk triller. Som jag, som sagt, älskar.

Oliver studerar på Oxford med stipendium, vilket innebär att han känner sig missanpassad bland de andra överklass-studenterna. När han blir vän med populäre och rika Felix tar hans liv fart och när studierna är slut för sommaren blir han bjuden att spendera sommaren på Saltburn. Felix familjs herrgård. Där får Oliver träffa Felix färgstarka familj och smaka på ”det goda livet”. Han gör allt för att passa in, vilket skapar en del spänningar och intriger. Åter igen, jag kommer inte säga mer! Men spänningen byggs upp under den över två timmar långa filmen och finalen gör dig inte besviken.

Filmen utspelar sig då alltså i Storbritannien, under 2006. Vilket är en så rolig tid! Jag älskar att vi kommit till den punkt att vi kan se på 20 år sen med en retro-romantisk-blick. Saltburn får mig att känna mig nostalgisk inför en tid jag själv knappt minns. Detaljerna känns spot on. Och såklart spelar miljöerna en stor roll även här. Sommar, på en excentrisk herrgård på brittiska landsbygden. 10 av 10.

4. House of Gucci (2021)

Det är kul med en verklighetsbaserad film, då kan man intala sig själv att man lär sig något. Vilket leder mig till House of Gucci.

Den handlar om de verkliga händelserna som ledde fram till mordet på Maurizio Gucci. Det är alltså ett kriminaldrama. Vi får följa Patrizia Reggiani, hennes väg in i familjen Gucci och så småningom även hennes och familjens fall.

Eran är 70-80-tal och platsen är, you guessed it, Italien. Filmen fokuserar mycket på kostym vilket gör den perfekt att se om det är inom just inom mode du vill öka kreativiteten. Vi får även gotta oss i magiska hemmamiljöer i Milano, herrgårdar vid Como-sjön och vackra alptoppar.

5. A Cure for Wellness (2016)

Mitt sista tips sticker ut lite. Det är nämligen en skräckfilm, med triller-, fantasy- och dramainslag.

Den unge mellanchefen Lockhart skickas till de Schweiziska alperna för att hämta hem sin VD från ett mytomspunnet spa och ”wellness center”. En olycka tvingar Lockhart att stanna på spat. Med tiden börjar han misstänka att något inte står rätt till, vaken med de som checkat in, de anställda eller med platsen.

Det är så sällsynt med en vacker skäckis, så jag var bara tvungen att ha med A Cure for Wellness på listan. Filmen utspelar sig i modern tid, men miljöerna den utspelar sig i känns som frusna i tiden. Visuellt påminner den lite om en mörkare version en av Wes Anderson-film. Typ.

Det må vara en skäckfilm, men den innehåller inga jump scares och har få obehagliga bilder (enligt mig). Så även den som inte är så förtjust i att bli rädd kan du se A Cure for Wellness.

Vad ser du när du har behov av att öka kreativiteten? Har du någon film du tycker borde vara med på listan?


Mode och trend

Senaste nytt från Desigual

Min bild av Desigual har genomgått en stor förändring senaste tiden. Från mode-ick till hett. Låt mig visa dig varför du ska ge märket en chans, här kommer senaste nytt från Desigual!

Du har, likt mig, kanske alltid tänkt att Desigual bara producerar något överväldigade kläder för storstadshippies och proggare? Men något har förändrats, hos mig eller hos dem. Jag tycker de har så mycket fina kläder och accessoarer nu för tiden. Sortimentet har en lite mer nedtonad design, men är ändå fullt av personlighet.

Vicky Montanari + Desigual = Sant

Till historien hör det att min största modeinspiration just nu är portugisiska Vicky Montanari (Vicky Montanari (@vicmontanari)). Hon har en magisk stil. Jag skulle beskriva den som både lekfull och eklektisk. Därför känns det inte mer än rätt att hon ofta bär kläder från det excentriska märket Desigual.

Se exempel nedan.

Senaste nytt

När jag scrollar bland deras nyheter hittar jag en hel den läckerbitar. Jag hoppas att de kan agera exempel på the new and improved Desigual.

Magiska klänningar (och ett set)! Du ser, det är inte bara färgglatt. Slip-klänningen med tidningstryck är min absoluta favorit!

En denim-skjorta är så tidlöst och snyggt. Och eftersom det är ett så klassiskt plagg är det extra kul med lite business in the front, party in the back.

Om man gillar Adidas-sneaker-trenden som är nu, men inte vill ha likadana skor som så många andra – kolla in Desiguals skosortiment.

Dessa väskor! Så fina. Perfekt storlek, bra fickor, justerbart axelband, äkta läder. Whats not to love?

Tyvärr så är varken kläderna eller accessoarerna helt billiga. Och det finns saker att önska när det kommer till deras storleksutbud. Annars, hade det vart ett Desigual-paket adresserat till mig i hantering hos posten just nu!


Mode och trend

Har du en minimalistisk stil för att det är lågkonjunktur?

Visste du att modet påverkas av ekonomin? Då menar jag inte i relation till att vi är fattiga innan löning, utan ekonomi som i hög- och lågkonjunktur. Du kanske bara gillar minimalistisk stil för att räntan är hög och maten dyr?

Minimalism vs. maximalism

Vi börjar med the basics.

En minimalistisk stil handlar om enkelhet, tidlöshet och avskalad design och form. Fokus ligger på hög kvalité och neutrala färger. Man kan summera minimalism med ”kvalité över kvantitet”.

Maximalistens motto däremot är snarare ”more is more”. Stilen karakteriseras av överflöd – i mönster, färger, texturer, detaljer och accessoarer. You name it.

Mindre pengar = tidlöst mode

Nu till det intressanta: Maximalism trendar under goda ekonomiska tider och minimalism under tuffa. Generellt.

Det är egentligen väldigt logiskt!

Som nu, till exempel, scandi style, quiet luxury, clean girl, ballet core. Alla exempel på olika typer av minimalistisk stil. Med fokus på neutralitet, lyxiga material och tidlös skönhet.

Det beror på att när det är lågkonjunktur och vi har mindre pengar att spendera, inte minst på kläder, känns det bättre att köpa plagg i god kvalité och klassisk design som kan användas om och om igen. Minimalism handlar ju trots allt om less is more, vilket sparar pengar och minskar onödigt spenderande.

Å andra sidan, när ekonomin är stabil och vi har mer pengar över har vi helt enkelt råd att köpa mer roliga, uttrycksfulla och spexiga saker. Sådant som kanske inte passar med allt, fyller en solklar lucka i garderoben eller kan användas så jätteofta.

Ekonomi och kultur går hand i hand

Det är inte bara faktiska kronor och ören som spelar roll i huruvida det är maximalistisk eller minimalistisk stil som trendar. Konjunkturen påverkar oss också kulturellt och socialt.

När det är tuffa tider tenderar vi att bli mer intresserade av hållbarhet och sparsamhet. Det blir trendigt att laga sina kläder istället för att köpa nya, att vara en outfit repeater och, såklart, att shoppa second hand. (Det känns ju såklart lite trist om dessa hållbara praxis beror mycket på det ekonomiska läget. Men vi får hoppas att just dessa trender håller i sig även när räntorna börjar sjunka!)

Även folk som inte har det så knapert påverkas av denna kultur-skiftning. Visst var det länge sen man såg en kändis med en outfit full av logotyper, till exempel? Även om vi alla är väl medvetna om deras rikedomar, anses det just nu extra fult och tondövt att visa upp dem.

Samtidigt, när vi alla har det bättre ställt och konjunkturen är hög får det gärna skrytas lite. Mer pengar i plånkan och vipps. Dyra märken, mycket smycken, roliga mönster och färger är back in fashion.

Vad föredrar du? Minimalism eller maximalism?  


Klädvård, Second hand

Få bort lukt från second hand-kläder: 5 metoder

Att kläder second hand kan ha en speciell lukt vet alla som någon gång vart inne på en loppis. Oftast handlar det om malmedel eller en något mer diffus källarlukt. Oavsett, så ska den bort. Här kommer en guide till enkla 5 sätt att få bort lukt från second hand-kläder!

Att det luktar skumt är nog en ganska vanlig anledning att inte vilja shoppa kläder second hand. Vilket känns så synd! Vanligen går det lätt att få bort illalukt från begagnade kläder genom att helt enkelt köra dem ett varv i tvättmaskinen – lätt som en plätt! Men vissa plagg går ju inte att tvätta i maskin? Så som ulltröjor, jackor och kavajer. Frukta ej! Det finns enkla sätt att få bort dålig lukt utan tvätt.

Här kommer 5 sätt att ta bort lukt från second hand-kläder:

1. Frys in

Lägg plagget i en påse och skjutsa in det i frysen! Kylan kommer att döda bakterierna som finns i kläderna, vilka kan vara orsaken till illalukt.

Om du även råkar vara lite nojig för att få hem vägglöss med dina loppis-fynd slår denna metod två flugor i en smäll. Du kan nämligen även döda vägglöss genom att hålla dem nedfrysta (i minst -18 grader, i fyra dygn).

Det är ingen oro vi delar, du och jag, men det är ändå good to know!

2. Vädra

Även tips nummer två är effortless. Häng ut dina kläder på vädring och bli av med dålig lukt!

Utomhus får frisk luft flöda genom dina kläder, det kan hjälpa till att skingra luktmolekylerna och på så sätt göra lukten mindre märkbar. Solen är också en hjälte här. UV-strålarna kan både bryta ner lyktmolekyler och döda bakterier.

Hur länge plagget behöver hänga ute beror lite på, du behöver förstås ha lite mer tålamod med en tung ullkappa än med en näpen finstickad tröja.

3. Använd en steamer

När du steamar låter du ju het ånga flöda igenom klädesplagget. Eftersom ångan är runt 100 grader fungerar den bakteriedödande.

Vid detta laget har du förstått att döda bakterier är ett genomgående tema…

4. Blötlägg med ett milt tvättmedel

Känns lukten i plaggen väldigt stark kan du behöva kavla upp ärmarna och använda en lite mer hands on-metod.

Låt klädesplagget ligga i ett vattenbad med milt tvättmedel (typ sidentvättmedel). Hur tvättmedel funkar behöver jag ju inte förklara för sig, såklart. Men genom att låta plagget ligga i blöt ett tag låter du medlet verka längre och plagget genomsköljas ordentligt. Vi snackar typ 20-30 minuter.

Skölj igenom, vrid försiktigt ur vattnet och lägg ut kläderna i solen vettja!

5. Vodka-spray

Visste du att du spraya något så festligt som vodka på kläderna? Alkoholen dödar bakterier och neutraliserar luktmolekyler. Sen så är vodkan i sig helt luktfri när det torkat!

Häll lite vodka i en sprayflaska och spraya en fin mist över det som luktar illa.

OBS! Om plagget är ull eller silke bör du dock använda en av ovanstående metoder istället. Alkohol kan torka ut fibrerna, vilket gör att de slits onödigt snabbt.


Mode och trend, Personlig stil

Vid styling av kläder, är färg det nya svarta?

“Svart matchar med allt” har vi alla hört när det kommer till styling av kläder. Kanske är det anledningen, och inte den mörka vintern, att så många av oss har garderober som består av till 80 % av svart och grått?

Men, stämmer det då? Är det en moderegel som gör vår styling både lättare och snyggare eller är det en trött floskel som borde gått i graven för länge sen? Jag röstar för det senare.

Det är inte förens det senaste året jag själv börjat ifrågasätta svart som en all-around färg. Det var en vintage-föreläsning av Theresa Skjolden som fick mig att tänka om. Hon sa något i stil med “svart tar glädjen ur en outfit”. Och det är sant!

För att bevisa testen har jag laborerat i Photoshop. Snälla förbise kvalitén på mitt hantverk, se min vision!

Svarta tights på vinterhalvåret har alltid vart det solklara valet. För mig och för många andra. Men, se hur mycket mer personlighet en outfit får genom att istället välja ett par färgglada tights! Det ger en känsla av direction och cool girl.

Jag tycker inte bara att svart ”tar glädjen ur en outfit” som Theresa sa, utan att de även kan ta livet ur den. Det skapar för skarpa kontraster och obalans i relation till de andra färgerna i looken. Liksom suger åt sig, som ett svart hål. Nu överdriver jag, men ändå inte.

Så, om du har andra mer färgglada plagg i din look och vill komplettera med något neutralt – så är vitt är det bättre valet.

A pop of colour är ju inget nytt koncept. Men jag tycker själv att jag, genom mitt photoshopande, lyckats ganska bra att visa varför. Svarta loafers funkar såklart, men de röda bidrar till en mer intressant outfit. Utan att kompromissa med smakfullheten.

Åter igen blir rött exemplet. På ena sidan, en look med personlighet och liv. På andra sidan, en fin outfit med en mer sober styling. Gissa vilken som är vilken?

Men såklart är styling av kläder inte alltid svart eller vitt (pun intended). Självklart finns det mängder av outfits där svart har en solklar plats. Här är bara några av många exempel.

En klassisk och neutral look slår sällan fel. Därför finns det plats för svarta plagg även i min garderob. Men jag sparar dem till de tillfällen då jag vill känna mig sval och skandinaviskt minimalistisk. Och när resten av min outfit består i stort av vitt, grått, beige.

Mer färg åt folket!


Tankar

5 anledningar att starta en blogg

Att bloggen är död är något jag själv tänkt, sen typ 2015. Ändå sitter jag här och skriver just ett blogginlägg. På min nystartade blogg. Såhär tänker jag, mina 5 anledningar att starta en blogg:

1. Mindless scrolling is out – slow media is in!

Det senaste har jag kommit på mig själv med att ofta scrolla efter långa TikToks (5 minuter eller längre tack!), kolla på YouTube-videos och lyssna mer på podd. Jag är på någon sorts evig jakt på långsamt content. I alla fall i dagens mått mätta. Eller slow media som det även kallas. En mer medveten, aktiv och eftertänksam konsumtion av media. Mindre slö-scrollande och mer kvalitet helt enkelt!

Bloggen blir mitt bidrag till slow media.

2. Vart är finns det jag följer?

Jag är så trött på min FYP. Jag vill inte alltid upptäcka nytt, jag vill se innehållet producerat av de jag faktiskt valt att följa. Men så fort jag klickat på den lilla följ-knappen är det som att personen som nyss dykt upp i mitt för dig-flöde, om och om igen, är som puts veck! Suck.

Så, oftast är det i följer-flödet ni hittar mig (och inte ens där är man fredad från en och annan “nytt innehåll du skulle gilla”). Nu raljerar jag… Jag hittar såklart mycket bra via min FYP. Också.

Jag hoppas att det är fler än jag som känner såhär. Annars, se det som en framtidsspaning.

3. Skapa som om ingen tittar

Men nu är jag ju inte bara en innehålls-konsument, utan även en så kallad content creator. I cirka 2 år har jag harvat på med TikTok. Det har gått bra, det är kul och inspirerande. Och jag blir så peppad av de som följer mig och engagerar sig. Tack. Jag ska inte sluta. Men jag måste stanna upp lite tänka ett slag.

Det blir lätt att det viktiga och det som ger mest är alla likes, kommentarer och visningar. Inte innehållet eller budskapet i det. Fattar du vad jag menar? Jag frågar mig själv ”vad ger spridning och engagemang”? När jag istället borde fundera på vad jag faktiskt vill skapa. Och så ska det såklart inte vara.

Därför kände jag att jag måste skala bort jakten på engagemang och dopamin och istället se inåt. Vad skulle jag skriva om om ingen läste. Genom att starta en blogg kommer jag närmre det. Dopamin-topparna blir inte lika höga, men dalarna blir inte heller lika låga.

4. Ett välarbetat arkiv

I linje med ovanstående punkt – jag vill skapa innehåll jag brinner för. Och sen vill jag att det innehållet ska finnas kvar, inte försvinna ut i etern så fort jag klickat publicera. En blogg och dess mer långsamma, tidlösa och arkiv-aktiga egenskaper motiverar mig att skapa innehåll med mer kärlek och eftertanke.

5. The blog is alive and kicking!

Tillbaka där vi började: Är bloggen verkligen död?

Om mitt bloggande i sig inte är talande nog om vad jag tänker om den saken, så kan jag betrygga dig med lite statistik jag grävt fram som talar för att nej, bloggen är inte död.

Detta är siffror från England och från 2022… Men nära nog. Tydligen, så läser 26 % av alla under 18 år bloggar! År 2010 var samma siffra 16 %. Det känns kul både för att det gäller så unga människor (boomer-varning) och för att det ändå skett en ökning de senaste 10 åren.

Och i övrig visar andra siffror att nästan 80 % av internetanvändare läser bloggar när de vill ha “värdefull information eller insikter”.

Så med det sagt, välkommen till min blogg! Hoppas du vill stanna ett tag. Och komma tillbaka!


Rulla till toppen