Gamla outfits jag gillade förr men ratar idag är (tyvärr) påminnelse om att jag inte hittat en personlig stil. Ännu.
En tanke slog mig idag, när jag mindes en outfit jag bar för typ ett år sen. Den var inte ful egentligen. En grå kavaj, en svart klänning och ett stort guldigt hjärta i ett snöre om halsen. Men, något med looken får mig ändå att må dåligt när jag tänker på den.
Cringe, liksom.
Gamla looks jag inte skulle bära idag. Tyvärr finns det inga bilder på ovan nämnda kavaj-look (av förklarliga skäl), men dessa fungerar lika bra som exempel.
Varför mår vi dåligt av att se gamla outfits vi burit?
Eller vi och vi. Jag antar att det inte bara är jag?
Först vill jag vara väldigt tydlig med att det inte över huvud taget har att göra med hur jag eller min kropp ser ut. Utan det handlar bara om kläder och accessoarer.
Dessa gamla (fula) looks blir liksom en påminnelse om att jag inte har en personlig stil.
En personlig stil för mig är något man arbetat fram under livets gång, som är bestående över tid och som säger något om vem just jag är. I motsats till den personliga stilen finner du den ”opersonliga”, antar jag. Den är styrd av trender och micro-trender och innebär inte sällan en ny stil varje kvartal. Den kommer utifrån och in, inte inifrån och ut.
Och såklart strävar jag efter att hitta en personlig stil. Då blir att se tillbaka på en outfit som inte ens är ett år gammal och känna usch en påminnelse om att jag ännu inte nått dit. Inte ens efter eviga scrolltimmar på Pinterest, otaliga inköp av modemagasin och daglig reflektion över den egna garderoben.
Jag är för trendkänslig helt enkelt. Jag känner mig typ som Micro Trend Final Boss.
Ännu fler gamla looks jag inte skulle bära idag. Åtminstone inte stylade såhär.
Nyckeln till att hitta en personlig stil
Men, det finns något motsägelsefullt här. Hur kan man hitta sin personliga stil om man inte testar sig fram?
Jag håller med den fiktiva frågeställaren. Det kan man nog inte. Om målet är att uppnå en personlig stil är det bra att experimentera. Kanske till och med avgörande. Men det måste också efterföljas av reflektion och utvärdering. Hur ska du veta var du gillar, och på så vis hitta pusselbitarna till den personliga stilen, om du inte funderar över vad du vill fortsätta bära och vad som inte passar dig?
Nu när jag själv nu gjort en utvärdering och scrollat mig igenom mina gamla bilder hittar jag inte bara usch-looks, utan även sånna jag faktiskt skulle ha på mig idag. Det får mig att fundera över vad det är med dem jag gillar. Plaggen i sig, stilen eller känslan? Vad och hur kan jag ta det med mig när jag fortsätter mejsla ut en personlig stil?
Gamla outfits jag skulle bära även idag. Och faktiskt bär idag.
Känner du inte alls igen dig i den ickiga känslan som är utgångspunkten för inlägget är du kanske redan i mål. Grattis!
Hur känner du när du ser dina gamla outfits? Om du känner att du har hittat din egen stil, har den alltid vart samma eller har den varierat över tid? Eller är du som jag – på väg?